Dags att skriva en ny bok

Så kom då ännu ett besked om Socialdemokratins förfall. Bodström stannar med familjen i USA och sätter sig kanske och skriver på en ny bok. Om den säljer bra eller inte är dock av mindre vikt då han kasserar ut skattepengar från Riksdagen även framöver.

Förbundsordförande emeritus Tobias Sjös bidrag till valrörelsens musikutbud handlar i ett klipp om just Bodström och hans bravader. Ta en titt igen och tänk en stund på Socialdemokratins kollaps så blir du nog på bra humör resten av dagen.

Nej till RUT avdrag men gärna butler i tunnelbanan?

"Very good, sir."

Att socialdemokraterna tycker det var bättre förr är ingen nyhet, men att deras konservatism gått så långt att de nu vill ha butlers i tunnelbanan är minst sagt förvånande.

För några år sedan var pigavdraget ett skällsord i svensk debatt. Men tydligen är den manliga motsvarigheten mer ok. Frågan är om vi nu ser en svängning i fråga om RUT-avdraget eller om det bara gäller ”kollektivtrafiknära”-tjänster. Värt att notera är att en variant på butlertjänst redan provats för tio år sedan, då som ett privat initiativ på Uppsala station. Vid det tillfället visade det sig att en sådan tjänst inte var särskilt efterfrågad eller uppskattad.

Det är svårt att se att det skulle var mer attraktivt att få sin matkasse i handen mitt i rusningstrafik än att få den levererad till dörren från någon av de många tjänsteföretag som redan erbjuder den servicen. Detsamma gäller förslaget om smutstvätt – vem vill släpa med sig den till närmsta T-banestation? Det vore betydligt bättre om socialdemokraterna stödde de varianter där folk kan få hjälp med de tjänster som kan tänkas efterfrågas i hemmet.

Däremot förgylls en i övrigt mindre upphetsande valrörelse när ett till LO närstående parti kommer med ett förslag som är både helsjukt och dunderdumt.

Så – blir Mona mobbad?

Aftonbladet körde den 4:e juli 2010 med löpsedeln till höger (bild hämtad från Politikerkollen). Ang. ”hatfilmer” så är det väl främst en enda film angående Mona som har valsat runt på nätet de senaste åren, nämligen ”Mona fifflar”. På den filmen så finns det kopior och varianter – men hatfilmer? Sök YouTube efter David Duke och Jews, eller valfri predikant från Mellanöstern, så kan man hitta hatfilmer. Videoklippet om Mona känns snarare som politisk satir. Det är dessutom 3,5 år gammalt – med andra ord är detta videoklipp ingen nyhet. (Angående mobbning av politiker, fanns och finns en hel del YouTube-klipp som gör narr av tidigare president Bush – ingen skulle väl anse att det var mobbning).

Angående ”fejkmail”: Någon person har tydligen tagit texterna från det gamla videoklippet,  lagt in dem i ett mail, och skickat vidare detta. Mailet/kedjebrevet går att beskåda på Realtids hemsida. Själva mailet är ganska taffligt redigerat men tydligen upplever medel-Svensson att det är läsvärt, eftersom folk uppenbart skickar vidare mailet.

Och ”hatgrupper” på Facebook – det finns 3 grupper som heter något i stil med ”Hata Mona” – de har inte ens 1000 medlemmar totalt (som jämförelse har ”Alla vi som pissar på Reinfeldt” runt 350 medlemmar). Det finns förvisso en grupp som heter ”Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin?” som har runt 150.000 fans – men är det verkligen en hatgrupp? Snarare känns den gjord med glimten i ögat.

Sammanfattningsvis är det svårt att uppleva situationen som en ”förtalskampanj”, såsom en del medier och ledande socialdemokratiska företrädare har beskrivit det. Dagen innan Aftonbladets löp hade nämligen alla 26 ordföranden i de socialdemokratiska partidistrikten på DN Debatt krävt att man skall ”Stoppa hatkampanjen mot Mona Sahlin”. Rent konkret nämns bara 2 saker i denna ”hatkampanj”, nämligen videoklippet samt kedjebrevet. Även Ingvar Carlsson säger ”chockad” i Dagens Industri idag att ”vi har inte haft en så illasinnad personkampanj sedan Palmes dagar”. Han ger dock inga konkreta exempel, annat än att han får otrevliga brev hem med beskyllningar om Mona.

Är det kanske inte snarare så, att tiden har tagit ut sin rätt? Att Mona har varit oförmögen att åstadkomma politiska resultat, som Peter Wolodarski noterat? Och att folk har tröttnat på hennes politiska gärning?

I SVT Debatt presenterades den 4 juli en opinionsundersökning, som visade att 45% av de tillfrågade föredrog Fredrik Reinfeldt som statsminister, 15% Margot Wallström och 11% Maria Wetterstrand. Inte ens 10% av de tillfrågade ville se Mona Sahlin som statsminister.

Med andra ord – socialdemokraterna förstår att Mona Sahlin utgör ett sänke för dem i valrörelsen – men hellre än att erkänna att folk saknar förtroende för henne på grund av hennes politiska gärning, så vill man påskina att hennes låga popularitet beror på en organiserad mobbningskampanj. Det, om något, är illasinnat.

Om svartfötter och kreditkort

FMSFs presmeddelande där vi erbjöd oss att agera strejkbrytare om Handels agerade på sitt varsel, fick en del uppmärksamhet.

Lag & avtal har en balanserad artikel, dock belyser de liksom andra inte sakfrågan: varför de berörda tycker att det är rimligt att tredje part drabbas av deras konflikt. I bloggposterna haglar innvektiven tätt, bl.a. beskylls studentförbundet för historielöshet. Det verkar bygga på en missuppfattning av begreppet: pressmeddelandet var just menat som en uppföljning av kampanjen på svartfot.nu, som startade redan 2002. Det verkar därtill råda viss förvirring, där flera debattörer inte inser att FMSF är en från moderaterna och MUF fristående oirganisation.

Det är symptomatiskt är att ingen berör sakfrågan: fackets överdrivna makt och självgoda agerande. Den borgen rivs dock sten för sten.

Publicerat i Socialister. 1 Comment »

Earth Hour är hyckleri

Jag skriver på newsmill om varför Earth Hour är hyckleri. Passa på att gå med i Caveman Week-gruppen på Facebook för den ultimata naturupplevelsen.

Dags att RUTa till

Då har vänsterkartellen lovat att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster, RUT, utifall de skulle vinna makten i höst.  Detta kan bli en riktigt intressant fråga inför valet, eftersom den visar på ganska så stora ideologiska skillnader mellan blocken. Det primära argumentet mot RUT är faktiskt inte ekonomiska, utan ideologiska. Människor skall städa upp sin egen skit, tjänsteyrken skall inte existera osv.

Hushållsnära tjänster är i alla fall en sektor som staten numera inte skattar sönder

När det gäller de ekonomiska argumenten för RUT-avdraget har dr. Bergh och Johan Norberg hela listan.  Vi liberaler kommer aldrig kunna sänka skatten så mycket som vi vill, därför är det viktigt att varje skattesänkning ger så mycket ekonomisk utdelning som möjligt. Att minska skatterna för en sektor som präglas av stor hemmaproduktion och mycket svartarbete är alltså en ganska klok åtgärd.

Det finns dock en bra invändning mot avdraget och den är att det är just ett avdraget och inte bara en vanlig skattesänkning. E24 kommenterar klokt angående att många svenskar stöder avdraget:

Vad två av tre svenskar egentligen säger är att de vill skicka in blanketter, skrapa med foten, och nådigt be farbror staten om hjälp att klara av att betala för städtjänster.

Varför säger de inte att någonting måste vara snett när som i typexemplet två stressande och förvärvsarbetande föräldrar jobbar så mycket och ändå inte har råd att betala för lite städhjälp.

Sänkta skatter ger människor mera frihet att formulera sina egna liv och välja de tjänster och produkter som de själva vill ha. Det vore förstås bäst om vi kunde få en svepande, massiv skattesänkning på arbete så vi kunde köpa precis vad vi vill. Tills dess får RUT-avdraget duga.

Kyla kan ge upphov till konsumtion av el!

Större delen av Sverige, inklusive vackra Skåne där undertecknande bor, har just nu såväl kyligt väder som stora mängder snö utomhus.  Av ganska så uppenbara anledningar leder detta till att svenska folket konsumerar mera elenergi, för att hålla värmen uppe utan att behöva ha mössa inomhus.  Precis som på vilken marknad som helst leder ökad efterfrågan och konstant utbud till högre priser, vilket verkar göra människor upprörda.

Även om elmarknaden fungerade helt perfekt vore det givet att en tillfällig köldknäpp ledde till stigande priser. På kort sikt är utbudet av el närmast konstant, man smäller inte upp en reaktor på en vecka precis.  Så att ovanligt kalla vintrar leder till högre elpriser får vi leva med i alla framtid.

Men att skylla dagens höga elpris på ”avregleringarna” som gjorde under början av 1990-talet är att skjuta sig i foten. Bloggen Sloped Curve har ett lysande inlägg om situationen och därifrån kommer följande cirkeldiagram om elpriset.

Notera alltså att mera än hälften av elpriset är ren skatt. De politiker som klagar på att det nu kostar mycket pengar att värma hus eller försörja basindustrin skulle med andra ord lätt kunna ta bort en rejäl bit av det konsumenterna får betala.

Men den stora poängen är givetvis, som Sloped Curve påpekar, denna:

Den mekanism som på en fri marknad skulle bromsa en prisökning, ökat utbud, är alltså i princip satt helt ur spel. Då finns det bara ett sätt kvar att möta en situation med högre efterfrågan än utbud, och det är via högre priser. Är det förvånande att detta då sker?

Så länge det är förbjudet att bygga nya vatten- och kärnkraftverk kommer ökade efterfrågan bara leda till högre priser, eftersom något extra utbud inte kan komma och pressa ner priserna. Kritiken mot dagens höga priser skall alltså endast ges till de vansinniga vänsterpolitiker som styrt landet de senaste åren och därmed förhindrat framväxten av nya kraftverk. I kommentarerna till ovan nämnda inlägg påpekas också att:

*Samtliga* beslut av dignitet som S-regeringen fattade under de sista tio åren vid makten, 1996-2006, kunde förväntas leda till högre elpriser:
* Högre skatter
* Stänga Barsebäck
* CO2-kvoter
* Elcertifikat
* Utbyggnad av ledningar till kontinenten
* Fortsatt förbud för nyproduktion av kärnkraft och storskalig vattenkraft

Man drev en tydlig politik som syftade til att höja elpriserna i syfte att därmed sänka konsumtionen och minska miljöbelastningen. Det var en konsekvent politik som, för ovanlighetens skull dristas man nästan säga, fick precis den effekt man hade avsett.

Det är lustigt hur vänstern ofta verkar komma undan med att göra en sak och sedan bli upprörda över konsekvenserna, som de givetvis borde ha förutsett.  Förhoppningsvis kommer deras tidigare förda politik avskräcka väljarna den 19e september från att någonsin ge dem makten åter.