Verklighetens politik efterlyses

Den kristdemokratiske partiordföranden Göran Hägglund har ännu en gång dragit en lans för ”verklighetens folk”, denna gång på DN Debatt. Själva artikeln innehåller egentligen inget nytt, men visar att det kristdemokratiska förnyelseprojekt som beskrevs i förra veckans utgåva av Svensk Tidskrift fortfarande är aktuellt.Ni behöver ingen förmyndare!

Som Dick Erixon har påpekat brister emellertid Hägglunds trovärdighet när han å ena sidan angriper förmynderi och klåfingrighet men å andra sidan fortsätter att tala sig varm för en restriktiv alkoholpolitik.

Johan Wennström kommenterar i dag Hägglunds artikel på Svenska Dagbladets ledarsida. Wennström menar att det inte är tillräckligt att positionera sig retoriskt som ett parti för verklighetens folk, utan att kristdemokraterna också måste lansera en verklighetens politik. Det duger inte att tala om frihet, men fortsätta att vara ett förbudsparti.

Om den kristdemokratiska förnyelsen, och andra frågor om ideologi och pragmatism inför nästa års val, kommer vi att prata vid FMSF:s och Föreningen Heimdals gemensamma seminarium i Uppsala den 26 september.

Annonser

Studentförbundet representerat vid konservativa sommarkonferensen

I helgen deltog delar av Fria Moderata Studentförbundets presidium i årets konservativa sommarkonferens som för femte gången arrangerades hos Föreningen Heimdal i Uppsala av Konservativt Forum.

Konferensen inleddes med att den fria skribenten Elise Claeson talade om potentialen för en förnyad konservatism, med mindre tal om statsnytta och ett större fokus på den lilla världen. Efter det berättade Jonathan Price från den nederländska Edmund Burke-stiftelsen om uppbyggnaden av ett nytt europeiskt konservativt nätverk. Vart och ett av föredragen följdes av livliga diskussioner. Lördagen avslutades med en mycket trevlig högtidsmiddag.

Under söndagen talade samhällsdebattören och bloggaren Dick Erixon om neokonservatism och de moraliska aspekterna på Förenta nationerna och internationell politik. Även detta föredrag följdes av en livlig debatt.

Vi vill tacka arrangörerna Dag Elfström och Jakob E:son Söderbaum och alla andra som deltog för en lyckad konferens.

Hjärtliga gratulationer och snedskjutande republikaner

 

Nyheten om att vi snart får ännu ett prinsessbröllop har upptagit stora delar av tidningarnas webbplatser under dagen. 

H.K.H. Prinsessan Madeleine

H.K.H. Prinsessan Madeleine

Hjärtliga gratualtioner till H.K.H. Prinsessan Madeleine och hennes blivande make är givetvis på sin plats och jag talar säkerligen för hela presidiet när jag säger att vi önskar dem all lycka och välgång!

Som alltid när festligheter i kungahuset är på tal så vaknar republikanska föreningens, numera före detta, ordförande Hillevi Larsson (s) till liv och lyckas hitta någon vinkling att kritisera monarkin på. Idag kan vi läsa att hon beklagar sig över att kungabarnen inte själva får välja vem de önskar gifta sig med.

PJ Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarredaktion är snabb med att påpeka felaktigheten i hennes klagomål. Underhållande att den som borde vara väl insatt i successionsordningen skjuter utanför målet när tillfälle ges till kritik.

Fast det där har Hillevi Larsson fått om bakfoten. Madeleine har varit fri att gifta sig med precis vem som helst. Kungens/regeringens veto har bara att göra med hennes anspråk på tronen.
Eller med Successionsordningen mustiga formulering: ”Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande.”

Monarkins vara eller icke vara är en fråga för ständig debatt – även inom Fria Moderata Studentförbundet hittar vi förespråkare och motståndare. Undertecknad nöjer sig dock i nuläget med att konstatera att det finns betydligt mer angelägna frihetsreformer att ta itu med först, innan ett avskaffande av monarkin känns rimligt att föreslå. Kostnaden för att göda en president lär inte vara mindre (försök även föreställa dig Mona Sahlin på posten!), och de många kungliga slotten skulle kunna drivas utan skattemedel även idag om man är öppen för lite nytänkande. Dessutom blir det antagligen en positiv effekt för det privata näringslivet, främst turism och handel, av både detta och H.K.H. Kronprinsessan Victorias bröllp nästa sommar. Det utökade apanaget för det tidigare annonserade bröllopet kan ifrågasättas som sådant, men är egentligen inget konstigt när vi just har en monarki.

Sommarens följetong fortsätter

Frihet eller tvång?Föga förvånande har den lägereldskonservativa skribenten Elise Claeson till sist plockat upp den Hägglundska handsken. I dagens SvD passar Claeson på att med viss stolthet framhäva att hon minsann kallade sig konservativ före sommaren, för att sedan fortsätta med att på Roland PM-skt manér använda ordet liberal i dess amerikanska betydelse och avsluta med att utse världskapitalismförsvararen Johan Norberg till ett verktyg för vänstern.

Claesons kolumn innehåller knappast någon ideologisk argumentation över huvud taget, men den lyckades i alla fall reta upp Norberg tillräckligt för att han skulle skriva ett surt blogginlägg om saken. En nykter analys av konflikten finns att läsa hos Johan Ingerö.

Fria Moderata Studentförbundet välkomnar det ökande intresset för borgerlig idédebatt. Nu återstår att ta steget från metadebatt till en mer intellektuell diskussion kring idéerna och deras praktiska konsekvenser.

Konservatismens sorgeliga tillstånd 2

Prohibition (Förbudstiden)

 

Årets almedalsvecka verkar ha urartat till någon slags reningsrit för borgerliga politiker. Socialismens och arbetsrättens helande kraft provades på av Anders Borg när han attackerade näringslivet. Sedan blev det värre.

Just som vi och andra hunnit lovprisa Göran Hägglund för hans nya linje med fokus svenssonfrågor”, gjorde den nyss hemkomne partiledaren ett utspel i en fråga som endast den hårda kärnan av deras väljare brinner för: alkoholen. Förslaget att höja skatten alkohol kan bara tolkas på två sätt: Göran Hägglund lider av en djup personlighetsstörning som tvingar honom att handla emot sina egna planer, eftersom varenda svensson är mot höjd alkoholskatt, eller så har han en sofistikerad plan angående hur han ska bygga ett parti utan väljare. Ökenvandringar har förvisson historiskt varit populära bland religiösa tokstollar, men Mose hade i alla fall betydligt mer att locka med än att förbjuda snus och höja skatterna på alkohol.

Kristdemokraterna äntligen på rätt väg

Hederlighet, personligt ansvar, förvaltande och solidaritet är sådant som inte går att lagstifta fram. Att ersätta etik med massproduktion av lagar är vare sig möjligt eller önskvärt.

Ledare genom öknenKD-ledaren Göran Hägglund, som yttrat ovanstående rader, fick i huvudsak god kritik i dagens morgontidningar (SvD, DN, DN) efter att ha hållit låda i Almedalen i går. I dessa tider av idélösa arbetarpartier kan man som konservativ eller liberal knappast annat än välkomna tecken på en mer ideologisk borgerlighet. Också för Alliansen är det hoppingivande att KD efter fem och fyrtio års idémässig ökenfärd slutligen verkar ha nått fram till insikten att en frihetlig konservatism tilltalar fler väljare än snusförbud och sänkta alkoholkvoter.

Kanske är det för tidigt att ropa hej (eller halleluja, eller vad man nu vill ropa). Individuell frihet har tidigare inte stått särskilt högt i kurs hos partiledningen och den nyvunna insikten om det problematiska i förmynderisamhället måste nå fler än partiledaren.

Glädjande nog verkar somliga inom det kristdemokratiska ungdomsförbundet vara beredda att ompröva de gamla dogmerna. Det bådar gott för framtiden.

Konservatismens nuvarande sorgeliga tillstånd

Henrik Alexandersson publicerande häromdagen ett intressant inlägg som är värt att fundera en extra gång över. Vart tusan har alla konservativa tagit vägen i den senaste tidens debatt om övervakning, rättsstat och straff?

Det finns alltid en avvägning som måste göras mellan övervakning och integritet. Om nattväktarstaten skall lyckas med att upprätthålla lag och ordning måste vissa individer kränkas (om inte annat så måste buset som har blivit dömda faktiskt slängas i fängelse).  Men det viktigaste är trots allt att rättsstatens principer om att undvika onödig övervakning, ha transparanta regler och se till att någon övervakar även övervakarna.  Här har senaste tidens övervakningslagar varit ett stort misslyckande som inte verkar kunna motiveras (och som ingen heller verkar vilja försvara offentligt). rule-of-law

Likaså verkar ingen ha uppmärksammat det faktum att straffen för mord nu skärps. Hur tusan kan regeringen inte spinna hårt på denna uppenbara röstvinnare? Det är väldigt många som tröttnat på 70-talets naiva syn på kriminalitet och som faktiskt tycker att folk som skadar andra inte förtjänar sin frihet.

Så, kära läsare, vart tusan har alla rättsstatsälskande konservativa tagit vägen? Inte kan väl det nya arbetarpartiet ha skrämt bort samtliga ur landet?