Rätten att vara anonym

Integritet är inte lätt. Det är dock knappast en ursäkt för en åldrande generation att hamna helt fel i debatt och praktik. Guilt-by-association är den hetaste trenden just nu, när Pirate Bay-folket är nära att släppa deras senaste anonymiseringstjänst. I kammaråklagare Ingblads ögon är tjänstens enda syfte att försvåra hans arbete som upphovsrättswarrior, men han stannar inte där. Associationsskulden ska ju även extrapoleras skamligt långt så Ingblad går vidare och påpekar hur väl tjänsten passar landets barnporrsproducenter. Ingblad slåss med fågelskrämmor, men det enda som skräms är graden av populism.

john doe

Är det så svårt att acceptera det faktum att människor med integritet inte vill att myndigheter och företag ges möjlighet att titta in i sitt privatliv? Alla vi som låser dörren när vi använder toaletten, bär kläder på offentlig mark och främst hånglar i hemmets ljuva vrå gör det för att vi har en bestämd uppfattning om vad integritet är och var gränserna mellan det personliga och det allmänna ska dras. Exhibitionister som Ingblad förstår inte denna anonymitetsönskan.

Spelet är ju förvisso redan i full gång. Det ena laget ska försöka övervaka. Det andra försöka undvika att bli övervakat. Den som har mest integritet kvar när dammet skingras vinner.

Annonser

Eco ger eko i valanalys

I valanalysen från EU-valet konstaterar Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag, med anledning av att partiet fick få röster i åldersgruppen 18-30 år: ”Den spontana slutsatsen är att vi misslyckades med att nå ut i diskussionen om friheten på nätet”.

Bright. Det enda som i själva verket räddade Fp från att få 0 röster bland yngre väljare var det faktum att alla inte kände till att partiets integritetsarbete för tillfället är lika utbrett som den aztekiska equitationen.

Men Foucaults pendel är inte bara stor litteratur. Förhoppningsvis kan det mytomspunna redskapet även beskriva det vägval som pp och EU-valresultatet nu tvingar bodströmskramarna till:

\omega = 360^\circ \sin \Phi / dygn

Hypertext och yttrandefrihet

Trots tidigare rättsfall, sunt förnuft och viss opinionsmässig motvind stämmer Canal + en privatperson för länkning till ”skyddat material”.

Istället för att skapa en teknisk lösning med acceptabel säkerhetsnivå har man publicerat ”skyddat” material öppet på sin hemsida och tänkt fram skyddet med hjälp av sina jurister. Man kan fråga sig om material som ligger oskyddat på en hemsida redan är ”offentligt framfört” på ett sådant sätt, att det utan att överföras någon annanstans, kan ”framföras offentligt” ytterligare genom länkning. Begreppet ”offentligt” förlorar ju något av sin innebörd på internet, men material som ligger öppet är i någon mening ”offentligt”.

Det märks att en del politiker och byråkrater inte riktigt greppat vad hypertext är. Att ha en hemsida och att äga internet är liksom inte samma sak. EU:s webbportal europa.eu bjuder på ett underhållande exempel:

Länkarna ska förses med officiella logotyper eller varumärken som ägs eller licensieras av EU-institutionerna och detta skall ske enligt följande anvisningar. Om logotyper eller varumärken inte kan användas går det bra med textlänkar (exempelvis: ”Ytterligare information finns på webbplatsen Europa”) på de villkor som anges nedan.

[…]

Adressen till den sida där länken förekommer ska skickas till Europas webbmaster så snart länkningen gjorts, så att vi kan kontrollera att riktlinjerna ovan har följts.

När anonymiteten på internet eroderas blir det extra viktigt med transparenta regler, annars kan osäkerhetsmomentet kring reglernas gränser i sig hindra människor från att uttrycka sig.

Att länka är att tipsa om att information finns. Vi kan likna det vid att jag tipsar en vän om att den senaste Bond-filmen går på bio. Detta kan på intet sätt kallas tillgängliggörande, även om jag tipsar om att den går på en väldigt obskyr biograf som min vän annars inte hade hittat till. Tillgängliggörande sker på själva biografen. Samma sak gäller länkat innehåll.

Internet kräver en yttrandefrihet där länkning ingår, annars kan hypertext inte existera. Länkandet är en spontan, informationsspridande aktivitet som ökar vårt kunnande och tar till vara kunskap på ett sätt som inte annars varit möjligt. Själva poängen med hypertexten är att kunskap kan kombineras på ett sätt som ingen förutsåg och utan att fråga om lov.

Angående IPRED

På Skiften.se har Johanna Nylander skrivit om IPRED och framtiden, och jag själv har tillsammans med resterande skiftesskribenter följt upp detta ämne med svar och funderingar. Ta gärna en titt och delta i debatten!