Säljes: Betongbunker i naturskönt läge

Drömboende.

Drömboende.

Efter Marianne Samuelssons uttalanden och beslut kring dispenser från strandskyddet på Gotland och hennes avgång, har nu alla nyheter som har med nämnda strandskydd att göra blivit högsta mode. Vissa försvarar och andra kritiserar lagen, tyvärr med en tyngpunkt på de första.

Senast i raden av nyheter kan vi nu läsa om att Fortifikationsverket vill sälja en fastighet på Ljusterö i Stockholms skärgård och lockar med skriveler som "Ditt drömboende" etc. Vad man tydligen glömde tala om är att kommunen tidigare nekat bygglov för både hus och brygga på tomten i fråga. Strandskyddet uppges vara en stor orsak, och regeringens nya regler kring strandskyddet gör det inte lättare att få bygga på det redan populära Ljusterö.

Det är nog en inte alltför vild gissning att det byggts många hus på strandskyddat område i Sverige utan tillstånd. Det är nog inte heller en speciellt vild gissning att många av dessa olovliga byggen står kvar, och att mycket få människor bryr sig speciellt om saken eller reflekterar över det. Det faktum att Max Hanssons byggnationer på Gotland tydligen funnits på platsen i fråga sedan 80-talet och blivit "påkomna" först nu belyser än mer hur verklighetsfrånvänd lagen om strandskyddet – eller möjligen dess tillämpning – är. Har ingen på 25 år klagat över tillgängligheten till den aktuella strandremsan fanns det väl inget skäl att från början skydda den med särregler, kan man tycka.

Det vore uppfriskande om vi fick en debatt kring strandskyddets existens och dess påverkan på människors vardag och egendom. Den i Sverige så heliga allemansrätten tas alltid som argument för att utöka statens och andras rätt att bestämma över enskildas ägor. Tänk om vi kunde få ett uppvaknande där strandskydd och allemansrätt börjar fasas ut, som de sig bör. Det finns ingen självklar rättighet att nyttja andras ägor, och människor i många andra länder klarar sig utmärkt även utan allemansrätt och strandskydd. Om jag vore skogsägare skulle jag inte ha något emot att låta människor få plocka svamp och ta en promenad – men jag skulle inte vilja påtvinga alla andra samma sak genom lag.

 

UPPDATERING:

Den som önskar han får, verkar det som. Debatten är igång!

På Newsmill skriver nu specialisten på allemansrätt Gunnar Wiktorsson en mycket läsvärd artikel kring allemansrättens och strandskyddets bakgrund och absurda tillämpning. Vågar man på sig en vild gissning att han av Sveriges naturskyddsmaffia snart kommer att avfärdas som galning?

UPPDATERING 2:

DN följer nu upp gårdagens artikel. Fortifikationsverket försvarar sig och ett par intressenter uttalar sig också. Inte några direkta nyheter dock.

Wiktorssons artikel som länkas till ovan har fått många kommentarer, och föga förvånande handlar en stor del av kritiken främst om hans person snarare än innehållet i artikeln. Viss kritik framförs dock, och den verkar främst grunda sig i en syn på ägande av mark som något icke önskvärt. Det behövs en tydlig röst för att ägande faktiskt ska vara just ägande och att det är en grundläggande princip i ett fritt samhälle.

För övrigt verkar Wiktorssons bok ‘Den grundlagsskyddade myten. Om allemansrättens lansering i Sverige’ som kartlägger strandskyddets uppkomst och bakgrund vara intressant läsning. Någon form av recension finns här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: