Studentförbundet recenserar: En perfekt storm

Alla Sveriges liberalers husgud Johan Norberg har ganska så nyligen släppt en ny bok: En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världssekonomin.  Att helt analysera den nuvarande finanskrisen är givetvis omöjligt; vi vet i skrivande stund inte hur allvarligt det kommer att bli, hur långvarig krisen kommer att vara eller vilka politiska förändringar som den kommer att bidra till.  Men Norberg fokuserar på historien, vilka institutioner och regleringar, tankegångar och vanföreställningar som ledde till den nuvarande situationen. en-perfekt-storm

Boken är kort och extremt lättläst, inga förkunskaper krävs för att kunna tillgodose sig budskapet. På ett enkelt och tydligt sätt benar Norberg upp alla delarna som låg bakom krisen. Den rekordlåga räntan som FED hade efter elfte september attackerna.  FED ville undvika en lågkonjunktur till följd av attackerna och dumpade räntan. Men ekonomin var egentligen inte så svag så att sänkningarna behövdes. Trots detta behöll man den låga räntan alldeles för länge och hade under vissa perioder negativ realränta (realränta = nominell ränta – inflation). Att en bubbla uppstår när man i princip får betalt för att ta lång är enkelt att se, att inte låna i det läget är ju faktiskt att förlora pengar. Likaså är det ett vanligt fel som många centralbanker gör att inte inkludera fastigheter och värdepapper i sina KPI-beräkningar, vilket gör att man ibland missar inflation som uppstått (i detta fallet skapade Kinas ökande export en roll, genom att de ökat den globala arbetskraften har de pressat ner världspriserna på många varor) av för stor penningmängd.

Kinas merkantilism, där de håller sin valuta undervärderad och pumpar in sitt kapitalöverskott i amerikanska statspapper hjälpte till att dölja de obalanser som fanns. Kreditvärderingsinsitut med oligopol och orakel-status, konstiga nya derivat som inte upphandlades ordentligt på börser, regleringar som förbjöd blankning (ett sätt att tjäna pengar på att aktier som sjunker i värde) och mycket annat bidrog till att skapa de problem som vi har fått. Inte minst är det att beakta hur en ganska så trevlig tanke, nämligen att folk skall äga sina bostäder, genom politikers klumpiga välvilja ledde till bankregler för utlång och konstiga företag med galna utlåningsregler. Att vi i Sverige har varit skonande från det är troligen mest en slump, SBAB hade tydliga möjligheter att bli ett Fannie Mae eller Freddie Mac (se mera här).  Att inse att det kan gå åt skogen när politiker lägger sig i saker, även då de har trevliga visioner,  är nog en viktig insikt för många.

När det gäller att förklara alla dessa fenomen är boken lysande. De enda egentliga bristerna finnas egentligen i själva ansatsen och slutet, nämligen att försöka formulera lösningar på framtida kriser. För det första måste man fråga sig om

Eder viceordförande får sin bok signerad av författaren

Eder viceordförande får sin bok signerad av författaren

kriser verkligen är helt onda i det långa loppet? Att flera regler kanske inte är lösningen är det många som instämmer i, men är det en god idé att göra stora reformer av centralbankerna? Kriser ger faktiskt möjlighet att rensa ut mycket av gamla felaktigheter och kan faktiskt kompensera de problem som vi har skapat tidigare.

Norberg spekulerar om att en framtid utan insättningsgaranti och guldmyntfot kanske skulle slippa de kriser vi nu har, något som även min gode vän Alexander Funcke skriver om. I teorin har de rätt; insättningsgaranti skapar moral-hazard och det är väldigt svårt att skapa inflationsbubblor då valutan är kopplad till en vara såsom guld eller silver. Men det lustiga är att Norberg och Funcke missar att använda sin politiska skepsis och public-choice analys av sina egna förslag, trots att de sågar andra med just sådana tankar.  Låt oss spekulera vad som skulle hända ifall vi avskaffade insättningsgarantin: bankerna skulle öka sina reserver kraftigt, låt oss säga till 20%. Detta skulle driva upp räntorna kraftigt och drabba alla med huslån rejält, ett garanterat recept för att politikerna som gjorde det skulle förlora nästa val. Vidare skulle förr eller senare någon bank gå i putten och då skulle endast 1/5 kunna få ut sina pengar i den följande bank run:en.

Vad skulle hända då? Givetvis skulle de som förlorat sina besparingar gråta ut i pressen (och det skulle onekligen vara synd om dem, även om de borde valt än säkrare bank). Kan någon på allvar tro att våra politiker skulle kunna låta alla de drabbades pengar bara gå upp i rök då de varit dumma nog att investera alla sina pengar i Lasse Kongos Sparbank? Det vore högst osannolikt och då är vi tillbaks på ruta 1 med samma moral hazard och samma behov av att minimera den genom regler.

Lasse Kongos Sparbank - För dig som verkligen inte är riskavert

Lasse Kongos Sparbank - För dig som verkligen inte är riskavert!

Likaså skulle guldmyntfot leda till att vi skulle då och då drabbas av deflation (det händer då BNP växer mera än mängden tillgängligt guld, enligt  den berömda kvantitetsekvationen M*V = Y*P, där M är penningmängden, V är omloppshastigheten, Y är BNP och P den allmäna prisnivån)  vilket leder till enorma problem då människor faktiskt verkar lida av money illusion. Det vore onekligen spännande med ett samhälle där lönerna förväntas minska med sisådär 1 % per år i nominella termer. Givet att väljarna enligt ekonomen Bryan Caplan faktiskt lider av strukturell bias verkar det väldigt otroligt att det skulle fungera.

Norbergs förslag på lösningar är i mitt tycke ett bra exempel på när man låter det bästa blir det godas fiende. Vi bör sträva efter att reglera samhället på ett sådant sätt att vi tar hänsyn till att vi leder i en imperfekt värld där både politiker, väljare och företagsledningar gör stora mängder misstag. Kriser, likt förkylningar är något vi nog får leva med i all överskådlig framtid.

Annonser

15 svar to “Studentförbundet recenserar: En perfekt storm”

  1. Per Says:

    Om fallande (nominella och reella) priser leder till enorma problem kan man ju undra hur elektronikindustrin har överlevt ett par decennier med fallande priser?

    • miljövänlig krypgrundsavfuktning mot mögel Says:

      Och mat, råvaror, osv. Man får alltid höra att deflation är så farligt för då kommer alla att vänta med att köpa tills det är billigare. Men så beter sig ju inte människor. De hyr en film när den är ny och kostar 50 spänn trots att de kan vänta ett halvår och se tre filmer för samma femtilapp. Båtar sjönk under lång tid i pris men folk köpte fritidsbåt ändå.

      Jag tror att folk är rädda för deflation för att det är okänd terräng, inte för att det per se skulle vara sämre än inflation.

  2. Anders Gustafsson Says:

    Det är skillnad på fallande priser på varor som beror på ökad produktivitet och att lönerna skall falla nominellt för att behålla samma reala köpkraft. Deflation innebär faktiskt att man måste sänka allas löner konstant för att behålla samma köpkraft, kan du se facken gå med på sådant?

  3. John Says:

    Kan någon på allvar tro att våra politiker skulle kunna låta alla de drabbades pengar bara gå upp i rök då de varit dumma nog att investera alla sina pengar i Lasse Kongos Sparbank?

    Nej, och det är också rimligt att staten går in och hjälper dom drabbade så länge skattetrycket är så högt som det är. Tacka fan att man förväntar sig hjälp från staten när man ger dom nästan alla pengar ens arbete är värt.

  4. Jon Says:

    Du skrev ju ”då BNP växer mera än mängden tillgängligt guld”. Avser du inte ökad produktivitet här? Jag fattar inte heller vad problemet skulle vara. Saker skulle helt enkelt bara bli billigare. Istället för 3 TV-apparater skulle du få 4 för din lön.

    Beroende på utbud och efterfrågan ser ut på arbetskraft så kan löner behöva sjunka för att anpassa ekonomin, men så är det ju redan idag. Det normala när det finns för många personer inom ett yrke så kan du inte få lika hög lön när du anställs.

  5. Per Says:

    Men ditt exempel handlar ju precis om att produktionen ökar vilket leder till lägre priser! (”BNP växer mera än mängden tillgängligt guld”) . Det innebär inte på något sätt att lönerna måste falla i nominella termer.

    Sen är det ju så att lönerna måste falla nominellt om penningmängden minskar om sysselsättningen inte ska rasa. Men risken för fall i penningmängden blir ju mycket mindre med en guldmyntfot eftersom det är svårare att ”blåsa upp” penningmängden.

  6. Anders Gustafsson Says:

    Nja, du missar lite min poäng, även om du givetvis har rätt i vad du säger.

    Om mängden guld växer med 1% per år och BNP med 3% så måste alla priser, inkl lönerna, minska med 2% för att behålla samma köpkraft. När det gäller varor och tjänster är det givetvis inget problem med sjunkande priser, det vet alla som köpt en dator de senaste åren. Men att folk skulle acceptera att få sin lön sänkt med 2% per år, även om det innebär att de har råd med exakt lika många kebabrullar, det verkar mycket osannolikt. Ifall de inte går med de sänkningarna så kommer reallönerna skjuta i höjden och vi får rejäla problem med arbetslösheten.

    Instämmer förövrigt att problemen med tidsinkonstistens (alltså att folk skjuter upp sina köp för att det blir billigare imorgon) troligen är överdrivet.

  7. Per Says:

    ”Om mängden guld växer med 1% per år och BNP med 3% så måste alla priser, inkl lönerna, minska med 2% för att behålla samma köpkraft.”
    Jag förstår verkligen inte hur du tänker här. Varför måste man behålla samma reella köpkraft? Köpkraften ökar ju med real BNP, i detta fall 2% per år.
    ”Ifall de inte går med de sänkningarna så kommer reallönerna skjuta i höjden och vi får rejäla problem med arbetslösheten.”
    Reallönerna kommer ju ditt exempel att öka med 2% per år vilket ju direkt motsvarar ökningen av produktionen. Det är väl inte att ”skjuta i höjden”?

  8. Anders Gustafsson Says:

    Nej, köpkraften ökar inte med BNP. Min köpkraft kommer ifrån min reallön, ingen annanstans.

    Du missar att arbetslösheten kommer att öka ifall reallöneöknningen blir för stor, vilket den troligen kommer bli, då det är extremt svårt att genomföra lönesänkningar.

    Mina exempel var givetvis inte så drastiska, men om lönerna ökar med 1% ”för mycket” varje år så kommer det verkligen leda till problem.

  9. Jon Says:

    Varför skulle lönerna öka med 1% för mkt?

    Sen tror jag det är viktigt att inse att det är inte så att alla i en ekonomi sitter på samma jobb hela tiden. Tror det är upp mot 1 miljon byten av jobb årligen. Vid vare sådant anstälningstillfälle så kommer lönen påverkas av utbud och efterfrågan. Exempel, är det inte många som vill ha IT-folk(som efter IT-kraschen så kommer lönerna gå ner).

    Och om det är så att inflationen bli lägre, så kommer självklart facken också bli medvetna om detta. De kommer inte kräva lika stora löneökningar för då riskerar deras medlemmar bli arbetslösa. Om vi kunde växla från löneökningar på 10-15% som för 25 år sedan ner till 2-5% som idag så kan vi nog växla ner ett par procentenhet till.

    Skulle vi inte heller ha kreditbubblor med efterföljande krascher i kapitalintensiva brancher pga konstlat låga räntor så skulle också behovet att flytta folk mellan olika bracnher minska, vilket skulle leda till lägre arbetslöshet.

  10. Johan Nilsson Says:

    ”Vidare skulle förr eller senare någon bank gå i putten och då skulle endast 1/5 kunna få ut sina pengar i den följande bank run:en.”

    Absolut inte. Det bygger på att bankens tillgångar, lånen, värderas till 0 öre på kronan. Om de bara värderas till 80 öre så täcker reserverna resten och alla insättarna får sina pengar.

  11. Johan Nilsson Says:

    ”Kan någon på allvar tro att våra politiker skulle kunna låta alla de drabbades pengar bara gå upp i rök då de varit dumma nog att investera alla sina pengar i Lasse Kongos Sparbank?”

    Sverige hade en fribanksperiod under slutet av 1800-talet. Insättningsgarantin är bara 15 år gammal. Jag kan hålla med om att just nu talar inte mycket för avsocialisering av risk, men vem vet, när betydande delar av skatterna börjar gå till risksubvention så kanske vinden vänder.

  12. Anders Gustafsson Says:

    Johan: Nja, problemet ligger väl i hur man skall få ut de där pengarna som är utlånade. Bank Run:s präglas av panik och att man inte får tag på de pengar som behövs. Att tvångssälja folks hus för att få tag på pengarna som är utlånade till dess finansiering är problematisk. Instämmer såklart i att jag gör det lätt för mig genom att betrakta dem som 0, men det lär ändå vara ett problem, se bara vad som hände nu senast med Northern Rock

    Vår gamla fribanksperiod var också en tid med mycket mindre stat och med en befolkning som krävde mindre av staten. (Som jag givetvis vill återgå till) Vi snackar en rejäl minskning av staten innan vi kan ge oss på dessa sakerna, det är i alla fall vad jag misstänker

  13. Johan Says:

    ”Att tvångssälja folks hus för att få tag på pengarna som är utlånade till dess finansiering är problematisk.”

    Banken säljer givetvis lånen, inte husen. Lånen är tillgångarna, husen panterna. Detta är basics vad gäller banker. Du verkar dock ha fattat att banken kan betala mer än reserverna och att inte bara 1/5 får pengar.

    Avtalsfriheten medger att en bank inte begår ett brott om den inte betalar ut en skuld omedelbart. I mitt avtal med Danske bank står exempelvis att banken betalar en viss ränta under vänteperioden om en betalning inte kan genomföras.

    Jag skiter i vad du anser är genomförbart utan är bara intresserad av korrekt verklighetsbeskrivning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: