Kultur, pengar och att inte betala för andras upplevelser

Två dagsaktuella tidningsklipp förtjänar att omnämnas. Johan Lindqvist sågar i GP förtjänstfullt ABBA medels de plåtklädda fotknölarna, men virrar sedan bort sig.
Men I den nya mytbildningen kring ABBA ingår också den nyliberala tanken om att man inte ska stirra sig blind på vad som är finkultur och fulkultur. Underförstått att bara det säljer så är det bra och det finns ingen som har rätt att säga vad som egentligen är bra eller dåligt. Där schlagern är norm och Abba dess finaste form.”

Att kräva att en svensk journalist har koll på politisk ideologi eller grundläggande filosofi är väl förvisso övermaga, men fel är till för att rättas till. Det finns inget i nyliberalismen eller för den delen konservatismen som säger att man inte kan fatta objektiva värdeomdömen om kultur. Det är en icke-fråga för den nyliberale, och i viss mån även för den konservative. För att bara för att man t.ex. anser att filosofen Derek Parfits regler för vad som är god konst är de som gäller för vad som är objektiv god konst, innebär INTE detta att man vill tvinga någon annan att konsumera den eller att betala för någon annans konsumtion av den.

Det är ett felslut att hävda att bara för att frihetliga människor inte vill använda tvång till särskilt mycket, så innebär det att de inte kan fälla värdeomdömen om något. Konflikten kan ha uppståt därför att många verkar anse att bara för att det finns ett problem eller något dåligt, så måste man omdelbart åtgärda det. Men bara för att folk väljer att konsumera (om det nu existerar något sådant) objektivt sämre kultur än bättre, så måste man motivera varför det motiverar tvång för att förhindra detta. Men bara för att folk hellre vill konsumera skräp såsom Paris Hiltons musik innebär inte att inte skall få göra det.

Vilket leder oss, på krokiga vägar, till nästa märkliga artikel. Kulturministern skriver på SvD:s brännpunkt
att presstödet skall vara kvar och t.o.m utökas! Nog för att man hade låga förhoppningar på den s.k. borgerliga regeringen, men att aktivt vilja använda skattepengar för att stödja dåliga företagsmodeller tar nog priset. För det är egentligen allt det handlar om. I dagens värld med bloggar, internationella medier på den lokala kiosken, och kabel-tv är demokrati-argumentet meningslöst. Om en tidning, framförallt en så stor som SvD, har problem med sin lönsamhet beror det på att de är dåliga på att sköta sitt företag. För en tidning är ett företag, förvisso ett viktigt företag men likväl ett företag. Precis om det var vannsinne att sponsra de varv på 70-talet som hade problem med sin lönsamhet är det vannsinne att sponsra tidningar som borde klara sig själva, eller gå i konkurs. Kultuministerns man har ju sagt att han slutat läsa SvD, men de har nog läsare så de klarar sig, framförallt med de klart bästa ledarskribenterna.

Kulturministern borde ta och klippa av allt pressstöd nu, och ge tillbaks pengarna till medborgarna. Då kanske de rent av får möjlighet att njuta av lite (objektivt) god kultur eller köpa en intressant tidning. Här kommer förresten ett tips på kultur, som kanske inte uppfyller alla krav på god estetik, men är riktigt njutbar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: