Diskriminering bakom valresultat

Det har kommit till bloggens kännedom att valresultatet är följden av en strukturell diskriminering utan dess like. Problemet berörs blott i all enkelhet i en artikel på SvD Brännpunkt från valdagen ifråga, där det konstateras att den nya vallagen utestänger över 100 000 människor från att rösta i de svenska valen till kommun, landsting, riksdag.

Men 100 000 är enligt många bedömare en konservativ siffra (i själva verket multipla siffror) och det faktiska antalet kan röra sig i storleksordningen 1 000 000 000 människor, världen över – en närmast ofattbar siffra (flera siffror) – som inte gavs möjlighet att ta del i det svenska valet. Inte bara gick de miste om möjligheten att rösta; de erhöll inte heller korrekt och objektiv information från svenska valmyndigheter inför valet. Det ligger nära till hands (Mer formellt: i närheten av punkten a (där misstanken är belägen) finns för varje infinitesimalt ε>0 en sträcka⎮x-a⎮< ε) att misstänka att det förra är en direkt konsekvens av det senare.

När statistiken bryts ned utifrån vanliga populationsparametrar framstår diskrimineringen i än grumligare dager. Genomsnittsinkomsten för den grupp som stängdes ute från vallokalerna 19 september är avsevärt lägre än för den priviligierade klass som glatt gick till valurnorna under söndagen, till synes obesvärade av sina orala silverskedar . På många håll är inkomsterna så låga att människorna svälter ihjäl och nästan två miljarder av dem lever i absolut fattigdom. För icke-ekonomiska utvärderingsparametrar är skillnaden änu större mellan de röstberättigade och de utestängda. Spädbarnsdödligheten är högre i samtliga subgrupper inom den icke-röstande kohorten. Både estimerad och historisk livslängd är lägre och skillnaden är statistiskt signifikant. Ofantligt många kvinnor och barn återfinns dessutom bland de diskriminerade. Och de är i stor utsträckning av afrikanskt och asiatisk börd. Somliga tillhör till och med fullständigt efterblivna civilisationer i djupaste Amazonas, vilka kommunicerar blott med ett självpåhittat teckenspråk och high-impact våld. Kontrasten mot de välbärgade röstberättigade innerstadsbratsen som gick man ur huse och röstade fram en borgarbrackeregering kan inte bli tydligare. Den fråga som seriösa media vägrar ställa är: hur skulle valresultatet se ut om inte diskrimineringen på förhand givit högerpartierna makten? Ingen vet. För det är vinnarna som skriver historien.

Vad är poängen med ett fristående studentförbund?

I dagens nummer av Västerviks-Tidningen kan man läsa en debattartikel från Svenska Nyhetsbyrån undertecknad av Moderata Studenters Erik Persson, i vilken riksordföranden understryker betydelsen av den inriktning hans halvtannat år gamla organisation har valt. Samtidigt antyder Persson att organisationer som Fria Moderata Studentförbundet, Högerteknologerna och Föreningen Heimdal skulle vara irrelevanta eftersom man där diskuterar ideologiska frågor i stället för vardagsbekymmer.

Moderata Studenter är en sammanslutning av MUF-föreningar som under en gemensam bifirma har för avsikt att bedriva MUF-verksamhet vid högskolor och universitet. Jag tycker personligen att det är ett hedervärt syfte att försöka vinna den genomsnittlige studenten för Moderata samlingspartiets långsiktiga politik. I den mån det går att rekrytera aktiva medlemmar till särskilda MUF-föreningar vid universiteten har MSt kanske en roll att spela i framtiden, även om resultaten än så länge framstår som magra.

Så här kan det se ut när Högerjuristerna äter sushi.

Fria Moderata Studentförbundet har andra skäl för sin existens. Förbundet finns till för att borgerliga studenter skall ges chans att öva sig i muntlig och skriftlig framställning, för att argument skall kunna testas och avfärdas och för att övertygelser skall omprövas eller befästas. Samtidigt har våra medlemsföreningar pubkvällar, sittningar och andra aktiviteter som gör studentlivet lite roligare. Ett medlemskap i studentförbundet kan bli mycket utvecklande för en framtida politiker eller opinionsbildare och våra sittningstraditioner går inte av för hackor.

Många av våra medlemmar har MUF-bakgrund och är beredda att kampanja partipolitiskt, men förbundet är i sig partipolitiskt obundet. Vi välkomnar också studenter som tillhör något annat borgerligt parti än moderaterna eller är ointresserade av partipolitik. Våra föreningar är inte bundna av någon normalstadga och är också i hög grad oberoende i förhållande till förbundet. I princip skulle det kunna hända att Studentföreningen Ateneum valde att kampanja för piratpartiet och att Högerjuristerna kampanjade för folkpartiet inför höstens val, under förutsättning att detta vore medlemmarnas önskan.

Vad är då meningen med att ha ett borgerligt studentförbund som håller partipolitiken på en armlängds avstånd? Ett viktigt skäl är att studentförbundare kan vara intellektuellt hederliga och inte behöver tycka saker bara för att förbundsledningen eller någon partistyrelse har beslutat det. Vi behöver inte anpassa oss till politisk-taktiska moden och kräver ingen partilojalitet. Dessutom kan vi uppnå en större intellektuell bredd genom vår öppenhet för liberala och konservativa sympatisörer oavsett eventuella innehav av partiböcker. Att våra föreningar bevarar studentikosa traditioner gör dem mer intressanta än rena partiföreningar.

Ur den politiska borgerlighetens perspektiv är FMSF att betrakta som en FoU-avdelning, inte en säljorganisation. För ett företag är det svårt att hålla försäljningen uppe om inga nya produkter utvecklas. Electrolux hade aldrig blivit ett globalt företag om inte ledningen hade anställt såväl ambulerande dammsugarförsäljare som kvalificerade ingenjörer.

Presidiet önskar er alla en riktigt god jul!

Våra liv går ut på att sträva för att bli lyckliga (the pursuit of happiness) på det sätt som var och än av oss tror fungerar bäst. Det är därför vi i FMSF gillar frihet, för att det ger varje individ chansen att hitta just det sätt som gör dig lycklig. Julen är en trevlig högtid, i alla fall för oss som gillar att umgås med släkten och gamla vänner. Vi i presidiet hoppas att alla som läser denna blog får uppleva riktigt mycket lycka den närmaste tiden, oavsett om den kommer från föräldrar, gamla vänner, presenter, den stora julgroggen eller något annat.

Må väl, så återkommer vi mera mera bloggande om en vecka eller så!

Övergående transitproblematik

Vellinge kommuns Lars-Ingvar Ljungman (M) har tydligen skapat stor oreda då han motsatte sig att Malmö kommun fixade ett transitboende åt asylsökande i ett vandrarhem som är beläget i Vellinge. Meningarna om vad det kommunala självstyret verkligen innebär tycks skilja sig åt, men nog tar DN i så det brakar och brister när de ur historien anser sig klart slå fast att Ljungman är främlingsfientlig. Även om partisekreterare Schlingmann har haft ett samtal med Ljungman är det uppenbart att det är högre i tak inom det moderata samlingspartiet än på DN:s ledarredaktion.

Det är dock en intressant idé att en kommun kan ta på sig åtagande som de sedan lägger ut på entreprenad i en annan kommun. Snarare än att beklaga detta och hävda att det bryter mot det kommunala självstyret bör sådana lösningar uppmuntras. Anledningen är att betalningsviljan troligen skulle öka oavsett vilken politisk majoritet som finns i kommunen om de kan välja att betala för transitboende och andra boendeformer inom migrationsområdet men inte nödvändigtvis har plats inom den egna kommunen. Det finns nämligen en blocköverskridande kommunal uppfattning som förtäljer att invandring är ett problem, och det är svårt att inte hålla med. Invandring är ett problem – i Sverige. I länder med en mer dynamisk arbetsmarknad med mindre in- och utlåsningseffekter, däribland främst Canada och USA är immigration välståndsbringande. I det gamla Europa, med sitt fokus på trygghet för de infödda och inlindade, väntar endast utanförskap för invandrare.

Ljungmans handlande kan på så vis bara förstås i ljuset av den socialdemokratiska politik som lett till skyhög arbetslöshet och ständigt utanförskap för unga och invandrare. Den enda trygghet som finns när det gäller arbetsmarknaden och migrationsfrågan är insikten att liberalismen på sikt kommer att riva de murar som socialdemokraterna i Sverige har byggt runt sin egna väljare. Globaliseringen är här för att stanna. En dag kommer den fria invandringen också att vara det.

Konservatismens nuvarande sorgeliga tillstånd

Henrik Alexandersson publicerande häromdagen ett intressant inlägg som är värt att fundera en extra gång över. Vart tusan har alla konservativa tagit vägen i den senaste tidens debatt om övervakning, rättsstat och straff?

Det finns alltid en avvägning som måste göras mellan övervakning och integritet. Om nattväktarstaten skall lyckas med att upprätthålla lag och ordning måste vissa individer kränkas (om inte annat så måste buset som har blivit dömda faktiskt slängas i fängelse).  Men det viktigaste är trots allt att rättsstatens principer om att undvika onödig övervakning, ha transparanta regler och se till att någon övervakar även övervakarna.  Här har senaste tidens övervakningslagar varit ett stort misslyckande som inte verkar kunna motiveras (och som ingen heller verkar vilja försvara offentligt). rule-of-law

Likaså verkar ingen ha uppmärksammat det faktum att straffen för mord nu skärps. Hur tusan kan regeringen inte spinna hårt på denna uppenbara röstvinnare? Det är väldigt många som tröttnat på 70-talets naiva syn på kriminalitet och som faktiskt tycker att folk som skadar andra inte förtjänar sin frihet.

Så, kära läsare, vart tusan har alla rättsstatsälskande konservativa tagit vägen? Inte kan väl det nya arbetarpartiet ha skrämt bort samtliga ur landet?

Eco ger eko i valanalys

I valanalysen från EU-valet konstaterar Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag, med anledning av att partiet fick få röster i åldersgruppen 18-30 år: ”Den spontana slutsatsen är att vi misslyckades med att nå ut i diskussionen om friheten på nätet”.

Bright. Det enda som i själva verket räddade Fp från att få 0 röster bland yngre väljare var det faktum att alla inte kände till att partiets integritetsarbete för tillfället är lika utbrett som den aztekiska equitationen.

Men Foucaults pendel är inte bara stor litteratur. Förhoppningsvis kan det mytomspunna redskapet även beskriva det vägval som pp och EU-valresultatet nu tvingar bodströmskramarna till:

\omega = 360^\circ \sin \Phi / dygn

EXTRA! EXTRA! ELEVER VILL HA KUNSKAPER!!!

Chockerande uppgifter har nått presidiebloggen: Det är en myt att elever ogillar kunskap. All tidigare information på området återkallas härmed. Det stämmer inte längre att ungdomar latar sig för jämnan, lägger mer tid på mobbing än informationssökning eller smygröker 16 timmar om dagen som standardiserad inkörsport till att skjuta heroin. Vad Sokrates eventuellt sade saknar fog:

”Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.”

Detta förstör naturligtvis även för politiken. För om det inte är ungjävlarna det är fel på, vad förklarar då de svenska elevernas kunskapstapp i internationella jämförelser? Och kommer nästkommande års prognosticerade 35% ungdomsarbetslöshet inte att bero på de den adolescenta lättjan? Är det de offentliga institutionerna som brister? Kan det verkligen vara så? Men hur kan det vara så? Med myrdalskt Folkhem och allt?

Vi har försökt att nå varenda vuxen f*ing politruk som finns för en kommentar, utan resultat.

Studentförbundet recenserar: En perfekt storm

Alla Sveriges liberalers husgud Johan Norberg har ganska så nyligen släppt en ny bok: En perfekt storm - Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världssekonomin.  Att helt analysera den nuvarande finanskrisen är givetvis omöjligt; vi vet i skrivande stund inte hur allvarligt det kommer att bli, hur långvarig krisen kommer att vara eller vilka politiska förändringar som den kommer att bidra till.  Men Norberg fokuserar på historien, vilka institutioner och regleringar, tankegångar och vanföreställningar som ledde till den nuvarande situationen. en-perfekt-storm

Boken är kort och extremt lättläst, inga förkunskaper krävs för att kunna tillgodose sig budskapet. På ett enkelt och tydligt sätt benar Norberg upp alla delarna som låg bakom krisen. Den rekordlåga räntan som FED hade efter elfte september attackerna.  FED ville undvika en lågkonjunktur till följd av attackerna och dumpade räntan. Men ekonomin var egentligen inte så svag så att sänkningarna behövdes. Trots detta behöll man den låga räntan alldeles för länge och hade under vissa perioder negativ realränta (realränta = nominell ränta – inflation). Att en bubbla uppstår när man i princip får betalt för att ta lång är enkelt att se, att inte låna i det läget är ju faktiskt att förlora pengar. Likaså är det ett vanligt fel som många centralbanker gör att inte inkludera fastigheter och värdepapper i sina KPI-beräkningar, vilket gör att man ibland missar inflation som uppstått (i detta fallet skapade Kinas ökande export en roll, genom att de ökat den globala arbetskraften har de pressat ner världspriserna på många varor) av för stor penningmängd.

Kinas merkantilism, där de håller sin valuta undervärderad och pumpar in sitt kapitalöverskott i amerikanska statspapper hjälpte till att dölja de obalanser som fanns. Kreditvärderingsinsitut med oligopol och orakel-status, konstiga nya derivat som inte upphandlades ordentligt på börser, regleringar som förbjöd blankning (ett sätt att tjäna pengar på att aktier som sjunker i värde) och mycket annat bidrog till att skapa de problem som vi har fått. Inte minst är det att beakta hur en ganska så trevlig tanke, nämligen att folk skall äga sina bostäder, genom politikers klumpiga välvilja ledde till bankregler för utlång och konstiga företag med galna utlåningsregler. Att vi i Sverige har varit skonande från det är troligen mest en slump, SBAB hade tydliga möjligheter att bli ett Fannie Mae eller Freddie Mac (se mera här).  Att inse att det kan gå åt skogen när politiker lägger sig i saker, även då de har trevliga visioner,  är nog en viktig insikt för många.

När det gäller att förklara alla dessa fenomen är boken lysande. De enda egentliga bristerna finnas egentligen i själva ansatsen och slutet, nämligen att försöka formulera lösningar på framtida kriser. För det första måste man fråga sig om

Eder viceordförande får sin bok signerad av författaren

Eder viceordförande får sin bok signerad av författaren

kriser verkligen är helt onda i det långa loppet? Att flera regler kanske inte är lösningen är det många som instämmer i, men är det en god idé att göra stora reformer av centralbankerna? Kriser ger faktiskt möjlighet att rensa ut mycket av gamla felaktigheter och kan faktiskt kompensera de problem som vi har skapat tidigare.

Norberg spekulerar om att en framtid utan insättningsgaranti och guldmyntfot kanske skulle slippa de kriser vi nu har, något som även min gode vän Alexander Funcke skriver om. I teorin har de rätt; insättningsgaranti skapar moral-hazard och det är väldigt svårt att skapa inflationsbubblor då valutan är kopplad till en vara såsom guld eller silver. Men det lustiga är att Norberg och Funcke missar att använda sin politiska skepsis och public-choice analys av sina egna förslag, trots att de sågar andra med just sådana tankar.  Låt oss spekulera vad som skulle hända ifall vi avskaffade insättningsgarantin: bankerna skulle öka sina reserver kraftigt, låt oss säga till 20%. Detta skulle driva upp räntorna kraftigt och drabba alla med huslån rejält, ett garanterat recept för att politikerna som gjorde det skulle förlora nästa val. Vidare skulle förr eller senare någon bank gå i putten och då skulle endast 1/5 kunna få ut sina pengar i den följande bank run:en.

Vad skulle hända då? Givetvis skulle de som förlorat sina besparingar gråta ut i pressen (och det skulle onekligen vara synd om dem, även om de borde valt än säkrare bank). Kan någon på allvar tro att våra politiker skulle kunna låta alla de drabbades pengar bara gå upp i rök då de varit dumma nog att investera alla sina pengar i Lasse Kongos Sparbank? Det vore högst osannolikt och då är vi tillbaks på ruta 1 med samma moral hazard och samma behov av att minimera den genom regler.

Lasse Kongos Sparbank - För dig som verkligen inte är riskavert

Lasse Kongos Sparbank - För dig som verkligen inte är riskavert!

Likaså skulle guldmyntfot leda till att vi skulle då och då drabbas av deflation (det händer då BNP växer mera än mängden tillgängligt guld, enligt  den berömda kvantitetsekvationen M*V = Y*P, där M är penningmängden, V är omloppshastigheten, Y är BNP och P den allmäna prisnivån)  vilket leder till enorma problem då människor faktiskt verkar lida av money illusion. Det vore onekligen spännande med ett samhälle där lönerna förväntas minska med sisådär 1 % per år i nominella termer. Givet att väljarna enligt ekonomen Bryan Caplan faktiskt lider av strukturell bias verkar det väldigt otroligt att det skulle fungera.

Norbergs förslag på lösningar är i mitt tycke ett bra exempel på när man låter det bästa blir det godas fiende. Vi bör sträva efter att reglera samhället på ett sådant sätt att vi tar hänsyn till att vi leder i en imperfekt värld där både politiker, väljare och företagsledningar gör stora mängder misstag. Kriser, likt förkylningar är något vi nog får leva med i all överskådlig framtid.

Hydrocephalus

Eva-Lis Sirén är ordförande för Lärarförbundet och i egenskap av detta för dagen debattör på SvD Brännpunkt. Budskapet må förvisso vara mer pengar till de stackars barnen – det är alltid synd om barn och det innebär då alltid att de ska ha mer offentliga pengar; däremot bör kärlekslösa föräldrar inte försöka kompensera bristande lördagsmys med ökat apanage för det gäller privatekonomi. Nåväl, vi måste tänka på barnen, skaldar Sirén. Det främsta argumentet i denna snyfthistoria är dock utmärkt. Lärarförbundet anser nämligen att den borgerliga regeringen har skött sig bra men att kommunerna sviker. De generella statsbidragens ökade intäkter för kommunerna i högkonjunktur lades nämligen endast på en enda personalkategori: den centrala administrationens. Nedskärningar i recessionstider däremot drabbar de verkställande personalkategorierna snarare än de flumplanerande. Fenomenet är numera så väletablerat inom svensk förvaltning att vattenskalle blivit norm istället för patologi.

Det svenska högkvarteret består nästan av fler generaler än antalet mönstrande tonårsveklingar; överläkarna utnumrerar undersköterskorna på landets sjukhus ostorleken på skolans elevgrupper tenderar att växa synkront med antalet studierektorer. Huvudet sväller medan fotsoldaterna försvinner.

Resultatet är till lika delar universell public choice och ursvensk utbildningspolitik. Naturligtvis kommer de som bestämmer över pengarna att se störst behov i de egna leden; Naturligtvis är det bättre att vara lite mer utbildad.

Vattenskalle, eller hydrocephalus som de lärde säger, är ett tillstånd där flera olika patologiska processer kan ligga bakom. Symtomatologiskt kan de indelas i två huvudgrupper: kommunicerande och icke-kommunicerande. Såväl i den medicinska som i den riktiga världen är icke-kommunicerande hydrocephalus farligare. Namnet antyder dessutom att det är de vi aldrig hör av förrän det är för sent.

hydrocephalus

Janne f*ing Emanuel

Sökes: Bratboy från Öfvre som önskar lägga halva pappas apanage på sonens festsommar. Gärna någon som föredrar Visby framför Troppan. Finnes: Apgirig riksdagledamot.

Wow, shit mannen. Asbra. Nu kan vi fuck i mig äntligen slagga centralt utan att behöva trängas silly i lägenhet. 35000 för visbyveckan. Som hittat, i farsans plånbok. Nothing beats a hypocrite till såsse, asså. Jan fucking Emanuel låter oss kirra villa och toppar med lgh i storstan. Softish.

Så jäkla luriga de är, motarbetar nybyggnationer för att sedan rippa klasspatrasket på pengarna när utbudsbegränsningen skickar hyrorna i höjden. Skulle kört samma själv om farsan tillät mig. Marknaden rules, those r the rules, simply. Any såsse fattar väl det. Ey yo, shit vilken smörja de kör med formellt, de tråkmånsarna. Inget cashflow där inte. Men i praktiken, praktiken. Wonderbaum jävla pragmatism. Retorik på nätet. Cash på kontot. Såssar asså. Dessa sköna såssar..

laila

laila

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.