De jämlikas kval

Sverige har som bekant fått en ny EU-minister, nämligen Birgitta Ohlsson (FP). Det finns mycket man kan säga om utnämningen och om Ohlsson som person. Hon är rejält stridbar och hamnar ibland rätt, som i utrikespolitiken och FRA-frågan och ofta fel, som med förslaget att kvotera föräldraförsäkringen. Man borde också diskutera ifall det

Sveriges nya EU-minister

verkligen är nödvändigt med en EU-minister, nu när ordförandeskapet är över och de flesta departement redan har integrerat EU-frågorna. Men, det kanske finnas saker för henne att göra, om inte annat har Ohlsson är klockren åsikt om det avskyvärda jordbruksstödet.

Men debatten verkar istället ha låst sig vid att Ohlsson är gravid och med andra ord kommer att bli småbarnsförälder samtidigt som hon får ett synnerligen ansvarskrävande arbete. Vissa är rejält upprörda och tycker hon borde stannat hemma och ta hand om den kommande bebisen.  Ohlsson får däremot rejält med stöd från kloka personer som Anna Kinberg Batra och Emilie af Jochnick. Det förfaller inte vara något problem med att kombinera föräldrarollen och ett hård arbete om man nu vill det.

Men en riktigt bra kommentar kommer från Per Hagwall:

Men är det bara jag som ser ironin i att en person som vill lagstifta om hur andra föräldrar skall ta hand om sina barn nu blir upprörd när hon själv utsätts för oombedda förnumstiga råd och pekpinnar?

Så är det givetvis.  Den som vill bestämma över andra får finna sig i att andra även har kommentarer på ens eget liv. Vill man inte att andra skall lägga sig i hur man väljer att ta hand om sina barn bör man inte ha åsikter om hur andra gör. Sanna Rayman kommenterar som vanligt på ett smart sätt. De som tycker att sann jämställdhet innebär att varje person får göra sina egna livsval rekommenderas att närmare studera vår kampanjsida.

Undertecknande vill dock ta tillfället i akt att tipsa om något annat som har med jämställdhet att göra, även om det är lite mera populistiskt. Musikvideon gjord av Tanja Bergkvist och Matte Matik är faktiskt hysteriskt rolig. Lyssna och njut:

Sänkt skatt är alltid bra, men…

Det finns givetvis inget negativt att säga om att statsminister Reinfeldt lovar sänkt skatt för olika grupper när/om de vinner valet.  Sänkt skatt ger mera makt åt medborgarna och det är förstås alltid bra. Men samtidigt är det inte frågan om detta verkligen är rätta prioriteringar. Givet att alliansen inte går till val på några massiva skattesänkningar bör de rimligen sänka de skatter som förbättrar ekonomin på allra bästa sätt. Då är knappast pensionärer som inte kommer att arbeta såvidare värst mera inte direkt prioriterade. Mera rimligt är att ge sig på de höga bolags-, kapital- och marginalskatterna.

Vad många glömmer bort är att dagens pensionärer primärt försörjs genom att de som idag arbetar betalar in stora summor. De så kallade arbetsgivaravgifterna (som ju egentligen är en ren löneskatt). I dagens system betalar alla arbetande 18.5 % av sin lön till systemet och bara 2.5 % går till ens fonder (PPM-systemet). De övriga 16 % är alltså direkta bidrag till dagens pensionärer. Flera i arbete och flera som arbetar mera leder alltså direkt till högre pensioner för dagens pensionärer, vilket jag skrivit om tidigare.

Att ge mera pengar till pensionärer är kanske något som är lämpligt om man vill vinna valet, men vi får hoppas att Borg och Reinfeldt sparar de stora skattesänkningarna till de områden där de får mest ut av det hela.

Nya jobb mitt i krisen?

Under partiledardebatten i söndags hävdade statsministern att det skapats 100 000 nya jobb under mandatperioden, trots den internationella krisen. Nu verkar det som flera medier rapporterar att detta inte stämde helt med verkligheten. Normalt sett vore det kanske inte så mycket att orda om, arbetslöshetsstatistik är notoriskt lurigt och enkelt att manipulera för att uppnå korrekta resultat. Men, Dick Erixon har snappat upp att det faktiskt verkar ligga

Det går faktiskt uppåt

något i vad Reinfeldt sa.  Han citerar Tino Sanandaji, doktorand i nationalekonomi vid universitet i Chicago, med bakgrund i Fria moderata studentförbundet.  När man korrigerar för ökad befolkningsmängd, framförallt genom ganska så kraftig invandring de senaste åren, visar det sig att det faktiskt har skapats en hel del jobb i Sverige, trots krisen. Ganska fascinerande måste man tillstå, men det visar att utbudsreformer faktiskt fungerar precis enligt skolboken.  Om vi bara nu kan få sänkta marginalskatter och förändrad arbetsrätt kanske vi rent av kan börja se slutet på en en alldeles för lång period utan tillväxt i antalet jobb i privat sektor.

Valåret har verkligen börjat

Att titta på gårdagens partiledardebatt var sannerligen ingen njutning. Retoriken var sällan särskilt underhållande och de långa visionerna lyste med sin frånvaro. Likväl är det ändå tydligt att det börjar bli valår och att politikerna är taggade på att vinna. Den annars så sega Peter Eriksson, iförd en skjorta som var knäppt till sista knappen, gick tidvis fram som en riktig ångvält.  Som vanligt bloggar såväl Johan Ingerö och Dick Erixon bra med rejäla referat.

Alliansen — bra men tråkig

Särskilt bra är Ingerös artikel om hur det numera inte är helt enkelt för vänsterblocket att bara lova skattehöjningar. Kanske börjar svenska folket tappa tron på att den offentliga sektorn verkligen kan leverera vad Lars Ohly pratar om, nämligen världens bästa välfärd.

Även om det är ganska givet att alliansen står för det klart vettigaste alternativet i svensk politik kan man ändå inte låta bli att sakna lite mera driv. När skall någon vilja försvara skattesänkningar, inte med att de ger fler jobb (vilket förvisso är sant!), utan framförallt för att de ger den enskilde medborgaren mera inflytande över sitt eget liv?

Presidiebloggen vill passa på att ta tillfället i akt och ge sina varmaste gratulationer åt den nyvalda styrelsen i Högerteknologerna och önska dem alla lycka till i det kommande verksamhetsåret.

En riktig borgerlig jämlikhetspolitik på jämlikhet.nu

Debattvågorna går höga på tidningarnas debattsidor. Speciellt på SvD Brännpunkt har vi fått läsa dels Schlingmanns och Engströms försvar av den nymoderata linjen. Och dels starkt ifrågasättande texter som med rätta undrar om allt står rätt till i det moderata partihögkvarteret.

Frågan om huruvida kvoteringsförslagen är förankrade bland partiets medlemmar eller ej är en intressant fråga som förtjänar lite mer uppmärksamhet. Främst kan man dock ställa sig frågan hur partiledningen resonerar när man helt och hållet slänger ut den sista lilla skärvan liberalism som man ändå säger sig till stor del bygga sin politik på. Den kollektiva synen på könen är fullkomligt oförenlig med en politik för allas vår enskilda individuella frihet.

Jämlikhet.nu

Fria Moderata Studentförbundets kampanj jämlikhet.nu visar sig återigen vara högaktuell. Och alla som vill ha en riktig borgerlig jämlikhetspolitik uppmanas å det kraftigaste att stödja oss i kampen genom att bli medlemmar på sidan. För den intresserade kan avslöjas att en rapport på jämlikhetstemat kommer att presenteras under våren. Något att se fram emot i dessa tider av kvotering under ”borgerlig” flagg.

Om gnälliga pensionärer…

och skatter skriver undertecknande idag om i Norran. Debatten som rasat kring jobbskatteavdraget och pensionerna är synnerligen förvirrad.  Bara för att man sänker skatten för en grupp innebär det inte att man höjer för den den andra gruppen. Ja, de får olika relativbeskattning, men man går inte till ICA med en relativinkomst, man går dit med sin realinkomst.  Likaså är det märkligt att betrakta pensioner som uppskjuten inkomst, när det är dagens skattebetalare som betalar pensionerna. Förhoppningsvis kommer Sveriges pensionärer i framtiden argumentera lite mera sansat för sina krav.

På försvarsfronten litet nytt

Även Gotland bör försvaras

Det börjar röra på sig i försvarsfrågorna lagom till den årliga försvarskonferensen i Sälen.  Det började med en riktigt vettig debattartikel från Jan Björklund och några ytterligare folkpartister i SvD. Dick Erixon kommenterar klokt.  Att tycka att staten skall klara av att genomföra sin viktigaste uppgift, att försvara medborgarna,  verkar inte längre vara så kontroversiellt. Dessutom är detta en fråga där alliansen borde kunna piska vänsterkartellen rejält, när sossarna måste samsas med kommunister och gröna pacifister.

För problem med realismen får de, vilket Claes Arvidsson noterat.  I krisens Haiti flygs det bistånd i de nyinköpta C17-flygplanen som flera europeiska stater samsas om. Vänstern protesterade högljudd när de köptes in, men verkar så handfallen när den får frågan hur vi annars skulle ha flugit in den så nödvändiga hjälpen.  Ingerö uppmärksammar flera vänsterbloggars oförmåga att få ihop världsbilden.

Det är bara att hoppas att utvecklingen med mera fokus på försvarsfrågorna forsätter, dels för att vi behöver lyfta debatten från dess låga tidigare nivå och dels för att det är en fråga där vänstern garanterat kommer att förlora varje debatt.

Terrorismbekämpningens alternativkostnad

They who can give up essential liberty to obtain a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety.

Nu är ledigheten för de flesta är över börjar vardagslivets slit och tråk. Presidiets nyårslöfte är att försöka uppdatera bloggen bättre, med flera kvicka kommentarer om det mesta.

En av de mera intressanta händelserna är reaktionerna över den senaste kalsongbombarens misslyckande. President Obama har skällt ut sina anställda och nu väntas nakenscanning på flera flygplatser, vilket applåderas av nudisterna. ”Frihet är slaveri” verkar vara det nya svarta.

Men, när alla hyllar övervakningen och de ökade kontrollerna väljer vi i FMSF att fundera ett tag till.  Alla ekonomer känner till begreppet alternativkostnad; att kostnaden för något är vad du måste ge upp för att få det. Bäst beskrivet är begreppet i Frédéric Bastiats  geniala essä ”Det man ser och inte ser”. Vad är då kostnaden för att få ökad säkerhet på våra flygplan? Om detta skriver Ola Wong och Henrik Alexandersson två synnerligen läsvärda inlägg.  Ytterligare ett exempel kom nyligen, när flygbolaget Malmö Aviation vägrade att ta med ett organ på sin flight, eftersom väskan med cellproverna innehöll för mycket vätska. Att det inte rörde sig om en bomb borde varit självklart och nu gick värdefulla celler förlorade som annars hade kunnat förbättrat en kvinnas liv.

Borde vi inte ta en rejäl debatt snart om det verkligen är värt kostnaden när vi försöker reducera redan minimala risker för människor att dö av terrorattentat, när vi måste ge upp så mycket av det som gör vårt samhälle rikt?

Presidiet önskar er alla en riktigt god jul!

Våra liv går ut på att sträva för att bli lyckliga (the pursuit of happiness) på det sätt som var och än av oss tror fungerar bäst. Det är därför vi i FMSF gillar frihet, för att det ger varje individ chansen att hitta just det sätt som gör dig lycklig. Julen är en trevlig högtid, i alla fall för oss som gillar att umgås med släkten och gamla vänner. Vi i presidiet hoppas att alla som läser denna blog får uppleva riktigt mycket lycka den närmaste tiden, oavsett om den kommer från föräldrar, gamla vänner, presenter, den stora julgroggen eller något annat.

Må väl, så återkommer vi mera mera bloggande om en vecka eller så!

Allt är inte dystert

Det är alltid som mörkast precis före gryningen

I förra inlägget anlades det möjligen en något dyster syn på framtiden. I dagens DN-debatt skriver professor Pontus Braunerhjelm nedläggningen av SAAB kan bli en nystart för Västsverige. När kompetens frigöras kan andra företag få mera teknisk personal, andra företag kan utvecklas och nya produkter kan skapas. Professor Braunerhjelm skriver vidare klokt om hur företagsklimatet bör förbättras, framförallt genom att det bör bli lättare att både anställa och (!) avskeda personer. Att det faktiskt skall vara lättare att avskeda någon än att skilja sig från sin äkta hälft är något som FMSF drivet under många år, så det är tacksamt när frågan börjar bli mera mainstream. Kanske kan vi få se förbättring under nästa mandatperiod, givet att kommunisterna inte tar över?

Resten av artikeln håller dock inte lika hög klass. Statliga krediter till privata företag kanske kan hjälpa någon entreprenör, men det är att spela högt spel med skattebetalarnas pengar, vilket knappast kan ses som acceptabelt.   Det är helt klart en brist på riskkapital i Sverige, men det beror snarare på de höga skatterna som gör sparande olönsamt samt att den tidigare förmögenhetsskatten drev ut miljonärerna från Sverige.  Lägre skatter på kapitalinkomster är snarare rätt väg för att göra det lättare för entreprenörer att få startkapital.

Med rätt (dvs mindre) politik behöver inte konkursen av ett enskilt företag vara en så stor katastrof. Men då borde regeringen inse att de måste våga satsa lite, medan de fortfarande har tid kvar.