Bloggen har flyttat

Hej!

Vår blogg har flyttat – den är nu en integrerad del av FMSF:s nya hemsida. Se vår nya blogg här.

Hälsningar,

FMSF

Ny regering – nytt vadå?

Trots Alliansens sorgliga och mycket olämpliga förlust av den egna majoriteten har vi nu fyra nya år att se fram emot med en regering Reinfeldt. Som studentförbundare, som konservativ, som liberal; hade man givetvis kunnat hoppas på mer vision inom svensk borglighet, att en rejäl dos vitalitet skulle kunna injiceras i debatten och även ha väglett valet, men nu befinner vi oss där vi är!

Den utbildningspolitiska kommandobryggan har förändrats något efter valet. Vi rodret fortfarande utbildningsminister Björklund samt nu även med tillskottet Sabuni som biträdande honom. Vad denna förändring på Utbildningsdepartementet kommer innebära i praktiken skall bli intressant att se. Högskole- och forskningsministerportföljen har nu överlämnats till Björklund vilket för första gången koncentrerar allt utbildningspolitiskt ansvar hos honom personligen. Om detta skall ta sitt uttryck i en mer björklundiansk reformanda även i universitetsvärlden återstår dock att se.

De knappast speciellt revolutionerande löften kring högre utbildning som presenterades i Alliansens Valmanifest är av två typer: de oöverskådligt stora och de nonexistent små. Man verkar uppenbart inte villa få korten synade i de mer relevanta frågorna. Först lovar man i mycket generella termer en svensk utbildning i världsklass – med udden riktad mot vadå? Sedan frågor så små att man knappast kan se någon anledning till varför de inte skulle genomföras omgående: Studielånen höjs med 500 kronor i månaden och mer pengar tilldelas elev-/studenthälsan. Mer perifera ämnen som Björklunds slöjutspel verkar inte heller ha varit mer allvarligt menat än ett försök göra en uppföljare på Folkpartiets gamla opinionsrusning under ”språktest för invandrare”-kampanjen.

Det material som ännu hunnit lämna regeringen Reinfeldt II:s utbildningsdepartement visar inte heller vägen i någon reformriktning. Faktum är att inga pressmeddelanden som berör några proaktiva åtgärder i högskolefrågor ännu har kommit. Istället meddelas det om lärarlegitimationer och flexibla skolstarter. Den första reformen som trots sin något formalistiska inramning (borde man inte tala mer om vad lärarna legitimeras för än att de gör det?) kan kanske vara ett steg på vägen i Björklunds försök att höja läraryrkets status. Den andra är säkerligen ett rimligt steg om man vill anpassa skolan efter barnen och inte tvärtom.

Vad som komma skall inom högskolepolitiken höljs till stor del alltså fortfarande i dunkel. Vad som kommer hända under vår nye högskoleminister likaså. Mycket mer kan inte sägas än att nu när grund- samt gymnasieskolan administreras av samma person som universiteten måste ministerns vokabulär helt klart uppdateras. Att kategoriskt kalla den obligatoriska skolan för flummig blir helt inte möjligt längre när han nu har den svenska högre utbildningen på sitt skrivbord.

På behörigt avstånd

Regeringen har i all sin vishet kommit fram till att obehöriga lärare bör avlägsnas från utbildningssystemet. Socialdemokraterna håller med. Friskolorna gör det inte.

Friskolereformen har ett starkt stöd i svensk politik. Både socialdemokraterna, miljöpartiet och de borgerliga partierna är för reformen, men stödet härleds ur delvis olika resonemang. För (S) och (MP) är det ofta statens uppgift att tillse att konsumenter har både valmöjligheter och en garanterad lägstanivå gällande utbudets kvalitet. Dessa är inte de liberala argumenten för friskolor, som i stället grundas i institutionell konkurrens och ökad valfrihet (ej endast genom statliga initiativ). Det är alltså inte statens klokhet och objektivitet (hypotetiska begrepp) som gör att friskolereformen är både välståndshöjande och ger ökad frihet. Det är den institutionella konkurrens som uppstår på en marknad men sällan inom en rent byråkratisk produkt.

Idén att införa förbud för rekryteringen av lärare till skolorna bryter med detta borgerliga försvar för friskolereformen. Föga förvånande applåderar således (S), vars retorik nu får genomslag även i opposition. Att avkräva lärarna legitimation och att detta skulle vara viktigt för verksamhetens kvalitet förutsätter i) att det finns tillräckligt med legitimerade lärare, ii) att legitimerade lärare är signifikant bättre än de utan legitimitet, iii) att kostnaderna för att legitimera lärarna ej överstiger alternativkostnaden av att ”samhällets” pengar i stället läggs på den faktiska verksamheten (ökad lärartäthet, mer tid för utformning av undervisningsmaterial, etc.), vid lika kvalitetshöjning. Och då har jag ändå bara berört rent instrumentella faktorer (d.v.s. struntat i det faktum att ägarna har rätt att själva bestämma över sin rekrytering). Det tycks som om samtliga dessa tre punkter fallerar. Åtminstone har det från friskolehåll (förvisso part i målet) hörts klagomål över punkt i). Punkt ii) har aldrig utretts – och lär inte heller utredas eftersom politiska fördomar tar en betydligt längre än skeptisk vetenskaplighet. Punkt iii) har så att säga bevisbördan på sig. Men eftersom vi talar om olika budgetposter så lär kostnaderna inte ställas mot varandra.

Vore inte det rimliga när man inför restriktioner av detta slag att man på något sätt bevisar eller åtminstone finner indicier för att det är produktiva reformer. De flesta svenskar är i någon bemärkelse utilitarister, samtidigt som politiken ofta blundar för faktiska utfall till förmån för uppdiktade. Men personligen har jag högre krav på en borgerlig regering än att den ska ta sin vidskepelse med sig in i Rosenbad. Och därtill skulle jag önska mig lite mer konsekvens. Som att även se över universitetens obehöriga lärare. Där är inte en enda legitimerad. Mother of all hell!

Sverige kommer att bli lite mer behörigt. Och politiken på fortsatt behörigt avstånd från verkligheten.

Dags att skriva en ny bok

Så kom då ännu ett besked om Socialdemokratins förfall. Bodström stannar med familjen i USA och sätter sig kanske och skriver på en ny bok. Om den säljer bra eller inte är dock av mindre vikt då han kasserar ut skattepengar från Riksdagen även framöver.

Förbundsordförande emeritus Tobias Sjös bidrag till valrörelsens musikutbud handlar i ett klipp om just Bodström och hans bravader. Ta en titt igen och tänk en stund på Socialdemokratins kollaps så blir du nog på bra humör resten av dagen.

Debattartikel i Gaudeamus: ”Alltid brist med planekonomisk bostadsmarknad”

Viceordföranden skriver debattartikel i Stockholms universitets studenttidning Gaudeamus:

”Alltid brist med planekonomisk bostadsmarknad.”

Läs hela artikeln här.

Alltid brist med planekonomisk bostadsmarknad

Corporate Social Responsibility

EU-parlamentet inför jobbförbud för nyblivna mammor?

Om ett par arbetsdagar ska EU-parlamentet rösta om ett nytt direktiv – vilket väntas gå igenom och därmed bli svensk lag från och med 1 januari 2012, det vill säga ungefär om ett år. Direktivet föreslår att nyblivna mammor förbjuds att jobba de första 6 veckorna efter födseln. Mammorna skall kompenseras för sitt inkomstbortfall genom att ersättningen höjs till 100% av lönen – och det hela kommer (i Sverige) sannolikt behöva finansieras genom höjda arbetsgivaravgifter.

EU-ministern, Birgitta Ohlsson (FP) har kritiserat förslaget, liksom Christofer Fjellner (M) i EU-parlamentet. Vänsterpartisten, tillika Europaparlamentarikern Eva-Britt Svensson planerar dock att rösta för förslaget. Detta är helt i linje med den kollektivistiska människosyn som präglar vänstern, där eliten anser sig veta bättre än folket hur de skall leva sina liv.

Måtte detta frihetsinskränkande förslag stoppas innan det går igenom.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.